VARFÖR går det så dåligt för kvinnor i Årets Bild?
Internationella kvinnodagen i lördags.
Årets Bild-gala i fredags.
Men absolut inget samband mellan de två.
Det blev en mansdominerad tillställning på Chinateaterns scen när Årets Bild-statyetterna delades ut. Endast 3 av 28 nominerade fotografer var kvinnor. Det innebär 11%, vilket nästan motsvarar andelen kvinnor bland medlemmarna i Pressfotografernas Klubb (15%). So far so good.
Men när nomineringarna avslöjades i februari så talades det vitt och brett om det stora antalet kvinnor som deltagit i tävlingen - hela 28% (130 av 469). Så bland de tävlande var alltså 28% kvinnor, men på prispallen stod bara 11% kvinnor*. Kvinnorna som nominerades fick inte heller något förstapris. Varför? Det är ju inte första gången kvinnorna utgör en ynkligt liten procent av Årets Bild-vinnarna. 2003 tröttnade ett gäng kvinnliga fotografer och bildade Nätverket Brudarna (www.natverketbrudarna.se). Nätverket är fortfarande i högsta grad aktivt, och har troligen stor del i att så många kvinnor tävlade i år. Men något resultat i form av större andel nominerade kvinnor blev det inte. Det är ju ännu märkligare i år, då juryn verkligen har haft många kvinnors bilder att välja bland. Vad beror detta på?
En teori är att många av tävlingskategorierna är sådana som mest intresserar män och därför fotograferas av män i större utsträckning, som Sport Action, Sport Bildreportage, Sport Singelbild och Natur. Bara genom dessa kategorier har vi 12 nomineringsmöjligheter. Kategorierna Featurebild Utland och Bildreportage Utland premierar längre utlandsvistelser och resor, något som tyvärr traditionellt sett är lättare för män att genomföra på ett väl genomarbetat sätt, på grund av ojämnt familjeansvar och invanda könsroller. Sad but true: Hur många kvinnor brukar lämna barnen hos maken för att göra långa reportageresor/fotoprojekt i fjärran land? (Eller ens lämna "bara" maken hemma?) Givetvis ska man inte ta bort utlandskategorierna, men det kan vara en del av förklaringen till kvinnounderskottet. Glädjande nog vann Åsa Sjöström, Sydsvenskan, 2:a pris i Featurebild Utland i år, så nog finns det kvinnor som rör på sig.
Andra teorier finns också. Finns det t.ex. olika bildspråk för kvinnor och män, där männens bildspråk föredras av den internationella juryn? Är män bättre på att välja ut rätt sorts bilder att tävla med, och sätta samman bildserier på ett berättande sätt? (Inte så troligt, kvinnor är i regel mycket bra bildredaktörer.) Eller tar män helt enkelt tävlandet på större allvar och ägnar mer tid åt urvalsprocessen? (Mycket troligt.) Den mossiga teorin att kvinnor inte är lika bra fotografer som män kan vi omedelbart och självfallet stryka.
Så var ligger lösningen? Finns det någon? Behövs det någon? Är det bildredaktörerna som bör ge fotograferna samma typ av uppdrag; sport, utland, porträtt? Är det Årets Bild som bör tänka över sina kategorier (allvarligt talat: tre sportkategorier?!)? Eller är det kvinnorna som måste börja tävla på riktigt och ta tävlingar som Årets Bild på samma allvar som vilket stort jobb som helst?
Text: Lina Haskel
Foto: (bildpuffen) Åsa Sjöström, 2:a pris i Årets Bild "Featurebild Utland"
*) I Årets Bild får endast medlemmar i PFK delta. De nominerade får 1:a-, 2:a- eller 3:e-pris. Av de 469 tävlande fanns i år även 47 icke-PFK-medlemmar (amatörer). Amatörer fick delta i några kategorier, dock blev ingen nominerad. Enligt Årets Bilds tävlingsansvarige Jonas Lemberg finns ingen statistik finns för hur många av amatörerna som var kvinnor resp. män, så får vi anta att fördelningen är densamma som för hela tävlingen, dvs 28% amatörkvinnor och 72% amatörmän. (Skulle alla 47 amatörer varit kvinnor, skulle procenttalet för andelen tävlande PFK-kvinnor bli 21% istället för 28%, fortfarande en markant mycket större andel än kvinnorna på prispallen.)
----
Resultat för kvinnor Årets Bild 2008:
Humorbild: 3:e pris Maj-lis Andersen, frilans
Bildreportage Sverige: 3:e pris Linda Forsell, Kontinent
Featurebild Utland: 2:a pris Åsa Sjöström, Sydsvenskan
- Logga in för att skriva kommentarer
Jag har funderat på:
1. Ser vi skillnad på bilder tagna av kvinnliga resp manliga fotografer? Finns det något i bildspråket som vi uppfattar som manligt och kvinnligt, och som vi kanske omedvetet lägger en värdering i?
(Det kanske finns någon forskning på detta. Någon som vet?)
2. Kan det vara så att det ligger något i Capas "If it ain't good enough, you ain't close enough", och att kvinnor inte är lika närgångna? Man måste kanske ha ett mått av hänsynslöshet för att lyckas ta en Årets Bild? Kanske är kvinnor snällare?
Hmmm, njae, jag vet inte riktigt om jag tror på den teorin, men det är en teori iaf...
Hej,
Här kommer några teorier och om varför det går så dåligt för kvinnor i Årets Bild.
***OBS Varning för grova generaliseringar, fördomar och bristande kunskap i ämnet.***
* En teori är förstås att kvinnor är sämre fotografer än män. Det är så uppenbart och överbevisat fel att det behöver inte kommenteras.
* Män är mer tävlingsinriktade. De gör bättre ifrån sig därför att de tar tävlingar på större allvar än kvinnor gör. För en man kan en tävling nästan vara på liv och tid. En kvinna kan tycka att det bara är en tävling. Resultatet blir ändå ofta Fel låt vann. Är det verkligen någonting att hetsa upp sig på, och är det framförallt någonting att lägga ner så mycket jobb på?
* Män är mer karriärinriktade. De lägger ner mer tid och energi på jobbet än tjejer gör. Barn, familj, relationer, livets helhet har starkare dragningskraft på tjejer. Då blir det mindre tid och energi över för karriären.
* Pressfotografer har LÄNGE varit män. Några starka tjejer har brutit in i branschen de sista 2(???) decennierna, och mycket har förändrats p.g.a. det. Men man kan inte begära att hela jobbet, alla oskrivna regler ska gå från att vara en manlig struktur till att vara en kvinnlig struktur. Oskrivna regler är inte bara oskrivna utan många gånger helt omedvetna. De är så självklara, de är själva grunden till hur man jobbar, att både män och kvinnor kan vara nästan helt omedvetna om dem. TROTS allt som har skrivits om dem. Solen går upp i öst och ner i väst, är det nåt att reflektera över eller ändra?
* Eftersom de oskrivna reglerna är baserade på hur killar funkar och hur de funkat sedan de varit småbarn, har män bättre KUNSKAP om hur man gör karriär. Kvinnor kan lägga ner mer tid och energi på själva jobbet än män gör, för att sedan gå hem. Män vet att själva jobbet är bara en del i det stora hela. Man måste nätverka, dricka öl med de andra efter jobbet, vara med i olika jobbrelaterade föreningar och organisationer som Årets Bild t ex, få sitt namn i tidningarna, jobba på sitt prestige. Och vara med i tävlingar. Utan att få betalt. Om en man inte har tid till allt det där och är oförmögen att dra ner på tiden han lägger ner på sitt sex- och/eller porrmissbruk ;)…… lägger han ner mindre tid på själva jobbet, alltså uppdragen som han får betalt för. För en kvinna kan det här kännas lite bak och fram.
* Män är flockdjur på ett annat sätt än kvinnor. Det är delvis p.g.a. det som de har bättre hum om hur man gör karriär. De studerar noga hur deras kollegor gör och så fort någon av dem får framgång, tar de reda (med justa eller mindre justa metoder) exakt hur de gjorde, för att sedan göra på liknande sätt för att också få framgång.
* Män har lättare för att ta smällar och misslyckanden. Eller så är de helt övertygade att de kommer att lyckas därför att deras egon är så uppblåsta, att de inte ens kan se att ett misslyckande är en möjlighet. Om de sen misslyckas ändå, har de inget val än att ta smällen. Ändå sen de var finniga tonårskåtbockar har de flesta män varit tvungna att satsa, vara aktiva och ta risker för att få det de vill. De misslyckas oftare än de lyckas men har varit för drivna för att låta bli att försöka igen veckan därpå.
Det är en främmande kultur för många tjejer. Det var ett riktigt mysterium för mig när jag började som fotograf. Jag önskade att någon hade gett mig en handbok som förklarade hur systemet fungerade. Mycket i kulturen KAN förändras, och väldigt mycket HAR förändrats. Många män förtjänar stora eloger för att de har lyssnat på kvinnornas önskemål och agerat därefter. Tills situationen blir helt jämlik, borde kvinnorna också fortsätta att lyssna och lär, och agera därefter. Att tävla i fotografi är lite absurt, det går inte att få den perfekta juryn, några bilder som fick priser i år var inte så mycket bättre än medelmåttiga tycker jag. Men man måste vara med, man måste hitta tid och energi. Förresten, hur mycket tid tar det egentligen att skicka in några bilder som man har redan tagit? Det är viktigt för karriären, för den egna utvecklingen, för kicken den ger, för att peppa andra tjejer. Det är jättebra att så många kvinnor deltog i tävlingen. OK, det var inte så många som vann priser i år. Än sen då? Nästa år blir det fler.
Jag reagerade på att det var mycket samma fotografer som var uppe på scenen hela tiden. Än fick de nåt förstapris, än hamnade de på tredje plats. Men flera var uppe flera gånger. Några var dessutom nominerade två gånger i samma kategori, så att det fanns tre priser att fördela på två fotografer. Är inte det här också märkligt? Hur väljer juryn bilderna? Får de se namnen? Eller det kanske inte spelar någon roll, för de känner säkert till flera av bilderna sedan de sett dem i tidningarna under året som gått...
Juryn får inte veta vilka fotografer som tagit bilderna, och dessutom var juryn i år till fyra femtedelar utländsk, så risken för "jäv" är nog relativt liten.
Slutsatsen man får dra är kanske att vissa fotografer helt enkelt är mycket bättre än flertalet av de andra?
Det kanske beror till mycket stor del på vilka ämnen som intresserar kvinnor (och män också för den delen). Den övervägande största delen av män på bildredaktionerna har oftast i alla fall ett litet intresse för sport, medan det ofta är det motsatta hos kvinnnor. Med reservation även här för generalisering, men varför skall redaktioner skicka folk till uppdrag som de varken är intresserade av eller har kunskap om? Och varför skall denna diskussion tas med just Sport klasserna i Årets bild? Är det så att kvinnor är sämre på att plåta sport än män? Nej, troligtivs inte. År 2006 vann kvinnor 2 av tre sportklasser (Maja Suslin och Åsa Sjöström), år 2003 fick Åsa Sjöström 2:a pris i sportreportage och även Jessica Gow har vunnit flera priser i sportklasserna. Journalistik handlar om att berätta, och för att göra detta måste man ha en kunskap om ämnet. Skulle tidningar skicka en reporter till ett OS eller VM som inte kan någonting om sport? Så varför skall man skicka en fotograf som inte har intresse av sport?
Varför skall man anse det som att misslyckande att kvinnor inte tog något FÖRSTA pris i Årets bild? Är de kvinnor som blev nominerade mer missnöjda än männen som fick 2:a eller 3:e pris, och varför skulle det vara märkligt att samma fotograf får flera priser? Den personen kanske har skickat in bättre bilder än den som inte fick något pris alls. Enkel matematik.
Jag blir så trött på denna diskussion om att tävlingen skulle vara "anpassad för män", som det så fint har skrivits på vissa kultursidor.
När Carolyn Cole höll föredrag under Årets bild helgen så berättar hon själv att hon aldrig skulle klarat av resa till så många konflikter om hon haft barn och familj. Hon satsar alltså helt på sin karriär och såg det svårt för kvinnor att kombinera familj med mycket resande. Vad hade hänt om en man sagt samma sak? Bara för att kvinnor inte är nominerade i Årets bild så betyder inte detta att de gör ett sämre jobb. Allt handlar inte bara om att tävla.
Det är svårt att generalisera att 28% kvinnor har deltagit i tävlingen o därför skulle de automatiskt få pris i ALLA kategorier? Gör en generalisering år andra hållet, hur många kategorier deltog kvinnor i? Låt säga att Linda Forsells Sverigereportage var det enda som skickades in av en kvinna i denna kategori. Alltså fick ALLA kvinnor som skickade in i den kategorin pris!
28 % kvinnor har deltagit med lät säga 500 bilder. 400 av dem kanske är i porträtt klassen? 10 av dessa bilder kanske är med bland de 30 sista och 1 får pris. All statistik borde redovisas innan man kan dra riktiga slutsatser.
/Daniel Nilsson
Daniel, jag håller med dig helt och hållet - tjejer och killar är lika bra på att plåta sport, även om intresset för sport främst ligger hos männen. Alltså blir fler män nominerade i ÅB-sportklasserna. Det är ett faktum, inget man behöver lägga så mycket tankemöda på. (Oavsett detta kan man fråga sig om det är motiverat att ha tre sportklasser..) Precis som du tycker jag inte att man ska kvotera och skicka tjejer utan sportintresse att göra sportjobb. Vi verkar också vara överens om att långa resor och en utlands-foto-karriär inte alltid funkar att kombinera med familjeliv på hemmaplan. Meningen med artikeln var att ställa frågan "Varför", och du bekräftar två svar. Dessutom påpekar du insiktsfullt något jag inte hört i debatten förut - vi vet inte i vilka kategorier tjejerna tävlat. Du har helt rätt i att det finns mer statistik man gärna skulle vilja ha fram för att kunna ställa en mer korrekt analys.