Allting går framåt. Bara för att man fått göra en sak tidigare innebär det inte med automatik att man bör göra det i nutid. Förr hade vi grusvägar och fri fart, folk körde PV och Amazon som galningar på smala vägar. Nu har vi fått säkrare bilar, motorvägar och asfalt. Vägarna och redskapen har blivit säkrare och bättre, men vi har inte fri fart längre ...
Vi behöver inom PFK ett helt nytt regelverk för hur vi skall hantera våra bilder. Detta blir en svår nöt för PFK att knäcka. Att man förr i mörkrummet gjorde en massa tricks, innebär inte med automatik att man skall få göra det nu. Den fria fartens tid är förbi. Man måste på ett klarare sätt göra skillnad mellan gruppen dokumentära bilder, nyhetsbilder och gruppen ”skapande bildjournalistik”. Karl Melanders bild faller inom gruppen skapande bildjournalistik, hit hör också porträtt och i vissa fall reportageklasserna. Alltså bilder där fotografens bildspråk även förtydligas i bildhanteringen.
Var startar man förändringen? Jag tror att man skall börja med reglerna för ÅretsBild. Tävlingen har sådan genomslagskraft och är en av de tyngsta anledningarna till att fotografer är med i PFK. Där finns en grund att stå på för framtida skrivningar.
Hur går man till väga? En väg som jag börjat "gå efter" är AP-Reuters-Scanpix syn på Nyhetsbilder och hur fotografer skall agera och arbeta under nyhetsmässiga förhållanden. Den policy som dessa nyhetsbyråer har, ger även en fingervisning om hur bildfiler skall hanteras.
I framtiden tror jag att vi i tävlingen Årets Bild kommer att få se en uppdelning i två huvudkategorier. En grupp klasser som är mer ”hardcore”-betonad och där bildens innehåll är tongivande, i princip tävlar man med raw-filer. Sedan en grupp klasser där fotografens egna bildspråk mer får tala fritt, både genom kameran och i bildhandlingen efteråt.
Tävlingen ÅretsBild måste även bli mer "bildpolitisk". De bilder som får pris måste PFK stå bakom till 100% och säga att "detta är vad vi tycker är OK". För några år sedan så togs det ett beslut i PFK som gick ut på att försöka förnya pressbilden (genom ändringar i juryinstruktionen) att gå ifrån den mer traditionella synen på bildjournalistiken. Resultat av denna svängning blev en stor framgång för Pieter ten Hoopens bildsyn. Men det blev även en våldsam debatt som i efterdyningarna kostade Pawel Flato ordförandeskapet i PFK samt att Pieter lämnade PFK. Karl Melander är på väg att gå åt samma håll, PFK måste ställa sig bakom Karl. Han liksom Pieter har följt tävlingsreglerna.
/Christer Höglund
(Texten har även publicerats i en kommentar på Göran Segeholms blogg.)
Allting går framåt. Bara för att man fått göra en sak tidigare innebär det inte med automatik att man bör göra det i nutid. Förr hade vi grusvägar och fri fart, folk körde PV och Amazon som galningar på smala vägar. Nu har vi fått säkrare bilar, motorvägar och asfalt. Vägarna och redskapen har blivit säkrare och bättre, men vi har inte fri fart längre ...
Vi behöver inom PFK ett helt nytt regelverk för hur vi skall hantera våra bilder. Detta blir en svår nöt för PFK att knäcka. Att man förr i mörkrummet gjorde en massa tricks, innebär inte med automatik att man skall få göra det nu. Den fria fartens tid är förbi. Man måste på ett klarare sätt göra skillnad mellan gruppen dokumentära bilder, nyhetsbilder och gruppen ”skapande bildjournalistik”. Karl Melanders bild faller inom gruppen skapande bildjournalistik, hit hör också porträtt och i vissa fall reportageklasserna. Alltså bilder där fotografens bildspråk även förtydligas i bildhanteringen.
Var startar man förändringen? Jag tror att man skall börja med reglerna för ÅretsBild. Tävlingen har sådan genomslagskraft och är en av de tyngsta anledningarna till att fotografer är med i PFK. Där finns en grund att stå på för framtida skrivningar.
Hur går man till väga? En väg som jag börjat "gå efter" är AP-Reuters-Scanpix syn på Nyhetsbilder och hur fotografer skall agera och arbeta under nyhetsmässiga förhållanden. Den policy som dessa nyhetsbyråer har, ger även en fingervisning om hur bildfiler skall hanteras.
I framtiden tror jag att vi i tävlingen Årets Bild kommer att få se en uppdelning i två huvudkategorier. En grupp klasser som är mer ”hardcore”-betonad och där bildens innehåll är tongivande, i princip tävlar man med raw-filer. Sedan en grupp klasser där fotografens egna bildspråk mer får tala fritt, både genom kameran och i bildhandlingen efteråt.
Tävlingen ÅretsBild måste även bli mer "bildpolitisk". De bilder som får pris måste PFK stå bakom till 100% och säga att "detta är vad vi tycker är OK". För några år sedan så togs det ett beslut i PFK som gick ut på att försöka förnya pressbilden (genom ändringar i juryinstruktionen) att gå ifrån den mer traditionella synen på bildjournalistiken. Resultat av denna svängning blev en stor framgång för Pieter ten Hoopens bildsyn. Men det blev även en våldsam debatt som i efterdyningarna kostade Pawel Flato ordförandeskapet i PFK samt att Pieter lämnade PFK. Karl Melander är på väg att gå åt samma håll, PFK måste ställa sig bakom Karl. Han liksom Pieter har följt tävlingsreglerna.
/Christer Höglund
(Texten har även publicerats i en kommentar på Göran Segeholms blogg.)