Bakom varje bild finns en historia. Ibland rolig, ibland hemsk. Ibland intressant, ibland inte. I serien "Storyn Bakom Bilden" kommer vi att få läsa historien bakom några av våra svenska fotografers bilder. Hur de kom till. Och varför. Stockholmsbaserade Viktor Gårdsäter har publicerat bilder i bl.a. musikmagasinet Novell, Södermalmsnytt och Svenska Dagbladet. Nyligen avslutade han sin utbildning på Fotoskolan STHLM och berättar här med egna ord storyn bakom bilden på Betty Godhe.

Viktor berättar: "En mörk och ruggig vinterdag gick jag och Art Directorn Jonas Alvsten runt på en innegård i Vasastan och rekade inför en fotografering. På den stora gården höll HSB på att bygga ett hus och en bild på deras VD skulle tas i anslutning till bygget. På femte våningen, på andra sidan gården, såg vi efter en stund en balkong som såg intressant ut för fotograferingen.

På dörren stod det "Betty Godhe". Vi ringde på och efter en liten stund öppnade en liten söt gammal dam som med stora ögon betraktade oss. Jonas Alvsten förklarade vårat syfte och även om Betty inte riktigt verkade förstå så lät hon oss låna balkongen. Vi plåtade lite och sa sedan adjö.

Sedan förefall det så att plåtningen ägde rum på en annan plats. Men jag kunde inte sluta tänka på den söta damen vid köksbordet, med balkongen och de fina tapeterna. Jag kom vid tillfället inte ihåg vad hon hette eller vilken adress det exakt var, så att ringa gick inte. Men en eftermiddag några veckor senare bestämde jag mig för att hälsa på henne.

Efter att ha väntat vid porten i över en timme kom en brevbärare och undsatte mig. I hissen tänkte jag på vad jag egentligen hade gett mig in på, hur är det man gör sånt här egentligen? Anders Petersen? "Betty Godhe" läste jag på dörren för andra gången samtidigt som jag ringde på. Betty öppnar sedan med en än mer förvånad min än förra gången. Med stammande röst försöker jag då förklara vad jag ville. Men hur säger man det till en främling? "Hej jag heter Viktor och jag vill komma in i din lägenhet och fotografera och hänga med dig" Jag tror faktiskt att jag sa något sådant och efter upprepning av frågan och övervägande av Betty blev jag insläppt.

Vi gick in i köket och det var till och med mysigare än vad jag mindes. Det första Betty då sa var att hon var en godtrogen människa men att hon några månader tidigare blivit bedragen av två unga tjejer som hon släppt in i sitt hem för att få låna telefonen. Det var en ganska obehaglig situation, för oss båda troligtvis. Det kändes som om hon inte var säker på om jag var "schysst" eller inte. Under närmare en timme berättade jag om vem jag var och mer ingående vad min avsikt var. Sedan bjöd hon på kaffe och jag började så smått fotografera. Betty berättade att hon är judinna, om sitt 50-åriga äktenskap och att hon varit verksam som sömmerska. Hon berättade också att hon är 97 år och lider av reumatism och lungsjukdomen Kol. Ständig fotvärk vilket resulterade i att hon kände sig som en fånge i sitt eget hem. Tiden gick väldigt snabbt och fotograferadet halvdant. Jag skrev ner mina uppgifter på en lapp, tackade och sa adjö.

En vecka senare var jag på besök igen. Men den här gången hade jag ringt och förvarnat. Betty hade gått upp extra tidigt och bakat en stor sockerkaka som hon ställe på bordet mellan våra kaffekoppar. Jag hade med mig fotografier från förra besöket. Dels för Bettys skull, men också för min egen skull, som ett bevis på att jag var schysst och faktiskt kunde fotografera. Vi satte och oss fikade medan jag pekade och berättade om bilderna. Sedan ställde vi oss vid fönstret och pratade om det stora bygget på gården. Betty berättade att hon gillade det, inte under bygget kanske, men när det blir färdigt. Innan hade gården liknats vid en soptipp. Jag hade kameran på axeln hela tiden. Jag backade något steg och tog ganska få exponeringar, tror det var typ 4-5 stycken. En av dem satt.

Träffade Betty flera gånger till och det hela blev en ganska fin serie. Men jag tycker att den här bilden sammanfattar det ganska fint. Förankringen med samhället eller just avsaknaden av förankring. Vad händer när kroppen inte längre kan bära dig utanför lägenheten?

Kameran jag använde var en Nikon D200 och Tamron 17-50/2.8."