Fem dagar i veckan hisnar jag som flitig läsare av den brittiska dagstidningen The Guardian. Rakt in i nyhetsflödet kastas jag genom tidningens mitt där det publiceras en enda, stor bild och en kort bildtext under rubriken ”Eyewitness”. Den ena dagen följer man med brittiska soldater i Afghanistan, en annan dag är man på Edinburghs tak med ett gäng sotare, en tredje dag stirrar man rakt in i de själfulla ögonen på en bergsgorilla.

The Guardian trycks sedan omgörningen 2000 i formatet Berliner och mittbilden blir cirka 42x60 centimeter, större än en ordinär platt-TV. I början fick tidningen mycket kritik av läsare som tyckte att tidningen kastade bort synnerligen värdefull nyhetsplats, mitten skulle ju kunna användas till över tusen skrivna ord …

Idén med stora bilder på mitten lanserades efter The Guardians omgörning av bildredaktören Roger Tooth tillsammans med Mark Porter, Creative director på tidningen. Urvalet sker, i samarbete med nyhetsredaktörer, från flödet av bilder som kommer till tidningen från bildbyråer och frilansfotografer samt tidningens egna fotografer, bland andra Sean Smith och Dan Chung.

Spektakulär ögonbrynshöjare?
Frågan är om alla bilder passar att dras upp så stort.

Är det inte risk för att man ”överesteticerar” nyheterna?

Och - hur många stora färgbilder av krig, död och katastrofer klarar läsekretsen till frukost?

Den kanske mest spektakulära bilden tidningen publicerat på mitten är tagen några veckor efter orkanen Katrinas framfart genom New Orleans 2005 och föreställer en manskropp i förruttnelse som hänger över ett taggtrådsstängsel. Bilden chockerade många läsare.

Sedan dess används bilder med alltför grovt innehåll sällan. Tidningsledningen vill inte bli anklagad för sensationsjournalistik eller effektsökeri. För att en bild av det grövre slaget skall publiceras måste den mana till eftertanke eller helt enkelt tillföra något nytt i nyhetsflödet.

På en så stor bild framstår människor i närbild nära nog i naturlig storlek. Läsaren känner sig nära personerna på bilden och blir automatiskt indragna i deras värld.

Masscener gör sig bra i stort format. En bild hösten 2007 föreställande horder av pingviner på isen i Antarktis och en flygbild över Trafalgar Square i London föreställande det engelska cricketlandslaget med fans i triumftåg 2005 efter att ha slagit Australien är båda effektfulla.

Variation av olika typ
Variation är viktigt, ”Eyewitness”-bilderna publiceras ju fem gånger i veckan. Det får inte gå slentrian i en så stor bildpublicering. The Guardian har numera möjlighet till färgtryck på alla tidningens sidor, så en svartvit bild i mitten skulle ju sticka ut men används märkligt nog ganska sällan.

Historiska bilder har ibland figurerat på The Guardians mittuppslag; En sepiatonad bild från Krim-kriget av Roger Fenton förflyttar läsarna 150 år bakåt i tiden. Äldre bilder ger förstås inte samma hisnande känsla av att vara mitt i nuets dramatiska nyheter men kan vara intressanta på andra sätt.

Att publicera bilder i detta stora format ställer stora krav på bildens berättande innehåll och att den kan stå för sig själv utan alltför många ord, en enkel bildtext räcker.Att låta en bild dominera på detta sätt är ovanligt både i brittisk press och i resten av världen.

Se 95 av The Guardians mittenbilder.